Den mest ärkekonservativa av alla sammanslutningar, (nä, inte Svenska Kyrkan eller Anna Ankas fanclub), utan alltså reklambranschen har det senaste året tagit några kliv framåt. I meningen att allt fler tjejer befordrats till VD! Det borde förstås enbart skönsjungas – äntligen har de gamla silverryggarna insett vad ledarskapskvalitet egentligen består av.
Men så sammanfaller alla dessa VD utnämningar på ett misstänkt sätt med århundradets finansskit. Vilket gör att man blir misstänksam. Har dessa kvinnor kallats in som vindflöjlar just för att det blåser så synnerligen mycket på toppen just nu? Sedan, när den bekväma medvindsbrisen är tillbaka, så kommer gubbarna i retur?
Jag vet inte. Vi tillsatte själva en kvinnlig VD för snart ett år sedan. Hon har gjort (gör!) ett alldeles fantastiskt jobb som vår förra VD (jag!) aldrig skulle klarat av. Hon är glad, engagerande och empatisk – precis det där som behövs i motvinden och som många av de (oss) luttrade/erfarna/rutinerade kanske har svårare att leverera.
Hade inte hon varit, hade det nog inte funnits någon topp att komma tillbaka till – så för en gångs skull tycker jag mig representera undantaget från den eventuellt gubbsjuka regeln om att män aldrig inser sitt eget bästa.