Våra kära praktikanter är inte vilka praktikanter som helst. När unga drivna kreatörer åker till New York, Berlin och Amsterdam för att få inspiration - då åker Johan och Victor till Moldavien. Läs om deras resa här:
I mars detta år vankades det examensarbete för mig, praktikant-Victor, och praktikant-Johan. Efter mycket om och några men bestämde vi oss för att åka till Sovjets sista utpost. Vi skulle besöka Moldavien. Denna idé utvecklade sig till en sexton dagar lång odyssé som tog oss genom stora delar av Östeuropa, Balkan samt Istanbul. Vi skulle forska i hur bra dessa länder var på att göra reklam. Så här i efterhand var nog Moldavien den mest anmärkningsvärda destinationen. Det är ett land så annorlunda att jag inte riktigt vet vad jag ska jämföra det med. Men ett besök dit rekommenderas, det får en att se saker ur ett nytt perspektiv och att man inte ska ta bra reklam för givet.
Chisinau, huvudstaden, kan i de allra bästa världarna beskrivas som en mindre vacker stad. Det är enorma huskomplex i betong, det är patrullerande poliser i pälsmössor och det är vodkaluktande andedräkter på den lokala marknaden. Och självklart styr kommunisterna som omvaldes några veckor efter vårt besök vilket följdes upp av svåra kravaller.
Här skulle vi då ta pulsen på den moldaviska reklamen. I den inledande mejlkontakten med reklambyrån Indigo Ogilvy tummade vi lite på verkligheten och hävdade att vi skulle skriva en bok om postsovjetisk reklam. Genast blev vi inbjudna till kontoret. En assistent med en imponerande klackhöjd tog emot och visade oss upp till övervåningen som bara bestod av chefens kontor, stor som en badmintonplan. Hierarki var något de höll hårt på. Chefen hette Diana och hade grundat byrån sju år tidigare. De var därmed den äldsta reklambyrån i landet enligt henne. Under den närmsta halvtimmen berättade hon ivrigt om vilken spännande marknad Moldavien började bli. Hon tyckte att den Moldaviska reklamstandarden är hög, ibland kommer den upp i ukrainsk klass. Och om ni undrar så är ukrainsk klass bättre än Ryssland men sämre än Rumänien. När vi styrde in samtalet på kunder och deras syn på reklam fick Diana ett dystert tonläge. ”Kunderna förstår inte värdet av reklam, det enda de bryr sig om är priset. De utflippade grejerna gör vi obetalt efter ordinarie arbetstid.” Det här verkar vara kutym i hela Östeuropa. Till exempel träffade vi en projektledare från BBDO Bukarest som spenderade större delen av vårt möte med att baktala sina kunder.
Men det är så det är. De män och kvinnor som bestämmer i företagen är uppvuxna bakom järnridån, i en planekonomisk värld som inte längre finns. Trots att det nu är 20 år sedan Sovjet krackelerade så tar det tid att acklimatisera sig till omvärlden och dess innovationer. Därför lider tyvärr reklamen. Men företagen som förstår vikten av reklam skaffar sig enorma fördelar. Då det så omtalade ”bruset” är minimalt så syns man ju garanterat med sitt kommersiella budskap.
Internet är som väntat en sorglig historia. Då den moldaviska populationen antingen är rumänsk- eller rysktalande så blir det att hemsidorna tenderar att komma från just Ryssland eller Rumänien, något som lämnar Moldaviens digitala marknadsföring i ett vakuum. Men när det väl ska göras hemsidor är det som vanligt, det ska vara så billigt som möjligt, resten kvittar. Och självklart är sociala medier är främmande begrepp.
Diana på Ogilvy ser dock ljust på framtiden. ”Det kan ju bara bli bättre. Vänta något decennium så kommer vi vara lika bra som er i väst.”
Andra korta grejer om Moldavien.
- Deras toapapper är leverpastejfärgat.
- Det billigaste ciggpaketet kostade två kronor.
- De är väldigt stolta över sitt vin.
- Ölen Chisinau är riktigt god.
- McDonald’s är en lyxrestaurang.
Avslutningsvis ska det också sägas att de har dubbad tysk tv-reklam även här.
(Busstationen)